0
0
”Vi gör vårt yttersta varje natt, men vi kan inte klona oss. Det är inte rimligt att vårdpersonal gång på gång får skulden när systemet brister. Det är ett mirakel att inte fler allvarliga händelser inträffar.”
Citatet läste jag precis i en artikel och jag skriver under! Jag håller med till hundra procent! Men EN allvarlig incident är en för mycket och det händer mycket som INTE är bra idag i äldreomsorgen!!
I slutet av 90-talet gjordes tidsstudier på demensboendena på Landalahus. I alla fall är det vad jag hörde då men jag tror nog att det är sant. Oavsett vilket så är det i alla fall vad som har gjorts för att sedan kunna effektivisera ”humanresursernas användning” inom äldreomsorgen. Alltså de mänskliga resurserna, vårdbiträden och undersköterskor.
Frågor som jag antar att de ville besvara var:
- Hur lång tid tar morgonbestyren, väckning, morgonhygien och påklädning?
- Hur lång tid tar det att mata en dement person?
- Hur mycket tid läggs på diverse annat som görs under dagen?
- Hur lång tid går åt för att lägga en dement person på kvällen?
Jag utgår ifrån att detta var frågor de ville ha svar på.
Hemtjänsten styrs idag av minutscheman så jag antar att man även har tagit tid på de insatser som görs av oss. Toalettbesök, tömning av kateterpåse, medicinutdelning, pådragning och avtagning av stödstrumpor, lämna en matlåda, förflyttning mellan till exempel rullstol och säng med mera.
Någon skrev att politiker och tjänstemän har gjort om äldreomsorgen till ett löpande band. Lite så fungerar det ju om man gör tidsstudier för att kunna rationalisera och effektivisera. Jag menar, en arbetare på Volvos löpande band kan säkert effektivisera hur man skruvar fast ett avgasrör. Då kan man ju spara in dyrbar tid och öka behållningen när bilen säljs.
Men i äldreomsorgen? Sparas något med en sådan styrning av omsorgsinsatser? Fort, fort, fort ska det gå! Hepp hepp hepp!
I slutänden skulle jag gissa att det resulterar i mindre tid för empatiskt bemötande. Det är nog bara konkreta insatser som att klä på, mata och förflytta till toa som ingår i de där studierna. För hur räknas tidsåtgång för att hålla handen, lyssna på något och kanske trösta? Hur räknar man ut hur lång tid mänsklig värme tar att ge?
I en artikel läste jag om en rapport som gjorts av näringslivets eget forskningsinstitut Ratio. Där kan man läsa att cheferna är nöjda och glada över den digitala tidsstyrningen. Majoriteten tycker att det har lett till högre kvalitet och lägre kostnader. Men det finns även resultat i denna rapport som visar på motsatsen. Det negativa som upplevs av de som får besök av tidsstyrd personal handlar om upplevelsen av personalens bemötande. Att det inte finns tillräckligt med tid för ”brukaren”.
Jag tror att många med mig upplever en stor frustration över att inte egentligen ha tid att vara medmänniska när man jobbar.
”Hemtjänstpersonal har länge flaggat för att den digitala tidsstyrningen inte är verksamhetsanpassad utan skadar både arbetsmiljö och kvalitet…”
Om detta dras för långt så tror jag att många till slut tvingas bli avtrubbade. Man slutar känna efter för att kunna springa fortare och utföra insatserna så snabbt det bara går. Om man inte lyckas anpassa sig efter det pressade schemat så blir det väldigt ofta övertid. Så blir det i alla fall för oss i nattpatrullen och vi hinner inte äta eller gå på toa. Övertid kostar pengar, det är inget cheferna och deras chefer vill se.
Jag har full förståelse för att man behöver hushålla med pengarna. Men vi arbetar med människor, inte avgasrör som ska skruvas fast på en Volvo som rullar utmed löpande bandet i en fabrik.
Nu har många kommuner pressat schemat för så många inom hemtjänsten att de har börjat leta efter andra sätt att hålla nere kostnaderna tror jag. Ett av de sätt som det troligen inte pratas så högt om är ju våra löner. Själv är jag ett så kallat ”outbildat vårdbiträde” så jag kostar ju inte lika mycket varje månad som mina undersköterskekollegor gör. Jag är däremot i en aktningsvärd ålder om man jämför med de allra nyaste vikarierna vi har just nu som är födda i, och runt, millennieskiftet.
Ingångslönen ligger på cirka 23 000 kronor för ett vårdbiträde
Genomsnittslönen ligger mellan 27 och 29 000 kronor.
En undersköterska i hemtjänst har en medellön från 31 till 33 000 kronor.
Det säger sig självt då att kommuner tjänar in flera tusen om de byter ut undersköterskor som arbetat länge och har hög lön mot yngre förmågor. Detta går visserligen emot den ambition man ofta pratar om, att det krävs att man har utbildning och är undersköterska. Detta för att kompetensen ska vara rätt i äldreomsorgen. Men jag skulle tycka att en undersökning av hur det förhåller sig i verkligheten på den här punkten vore väldigt intressant. Hur ser det ut i landets kommuner? Hur har utvecklingen gått?
Igår kväll lyssnade jag på en av de som jobbade i nattpatrullen i Uddevalla, Lava Sjölin. Hon har gjort filmklipp på Tik-Tok där hon berättar om den situation som personalen hamnade i där. Jag vill ju inte tro att det är så men jag får en känsla av att kommuner, inte bara Uddevalla, vill göra om nattpatrullerna. Lava säger något om att det pratats om att organisera om så att alla jobbar alla dygnets timmar.
Här i Värmland har ju både Säffle och Grums synts i medierna. Men även Kil har försökt sig på att göra omorganisation på natten. Nu lyckades det inte fullt ut där, men jag tror inte att de har gett upp sina planer än.
Kan det vara så att man passar på att säga upp personal och byta ut dem mot ”billigare” också när man ändå håller på? Yngre, med mindre lön alltså? Det kan de ju inte prata högt om i så fall för det skulle skapa feta rubriker som inte skulle ge så mycket pluspoäng…
I dagarna såg jag att den S-märkte kommunaltoppen i Kil som jag skrivit en insändare om tidigare gick ut med att man har fått överskott i budget. För cirka två år sedan var det tvärtom och på den tiden har kommunen sparat in på en personal nattetid.
Jag har därmed personligen bidragit till detta överskott med mitt magont, min stress, min oro och ibland nästan ren ångest. Det är ett dyrköpt överskott i Kils kommuns ekonomi!
