0
0
…bör kanske ifrågasättas. Jag har ju ett företag att sköta också. Dessutom har jag hus, gubbe, barnbarn och ingen fritid att tala om egentligen. Så hur ska jag ha tid för det andra i livet?
Jag har dessutom diabetes typ 2 och det är kanske inte optimalt att jobba på natten då, med tanke på blodsockernivån. Att jag dessutom har nattpass som ser ut som de gör just nu gör inte saken bättre.
Det jag hade nu senast, tisdag till onsdag natt 9-10 januari blir bara en bekräftelse på att detta inte är optimalt för mig. Jag fick TA mig tid att gå på toa och fylla på min vattenflaska mellan besöken den natten. Matrast fanns det ingen tid till under de tio timmar jag arbetade så till slut tog jag helt enkelt med mig min mat i bilen och åt några tuggor då och då mellan besöken.
Nu läste jag i Kommunalarbetaren att:
”Vad är paus?
SVAR: Pauser räknas in i arbetstiden. Det finns inga exakta regler i arbetstidslagen om hur många eller långa pauserna ska vara. Arbetsgivaren ska ordna arbetet så att man kan ta de pauser som behövs för att gå på toaletten eller för att dricka vatten till exempel.”
Fast det är ju inte alltid så lätt kanske med tanke på att det larmar mer ena natten och mindre nästa. Kanske ska den som planerar arbetet för oss ändå ta med det och lägga in marginaler…?
I samma nätartikel i Kommunalarbetaren kunde jag även läsa detta:
”Hur fungerar det med raster när man jobbar natt?
SVAR: Då har man schemalagd rast.
Vad gör jag om jag inte hinner ta rast?
SVAR: Du påtalar det för din chef och skriver en tillbudsanmälan. ”
…hm, det ska jag nog skriva tillbudsanmälan i fortsättningen då.
Men eftersom jag har ett företag som går plus/minus noll ekonomiskt behöver jag min inkomst så jag har nog inget annat val än att fortsätta. Trots att det är så här och troligen blir värre med tanke på kommunernas ekonomiska situation.
MEN jag har inte tappat hoppet om att få napp när jag söker något av alla de utannonserade jobb som jag faktiskt har utbildning för att göra. Vårdutbildning var ju aldrig något som lockade mig så det har jag inte.
Vem vet, plötsligt en dag så kanske jag får jobba med det jag har utbildat mig för. Det skulle i så fall innebära en dräglig lön, på dagtid i stället.
