0
0
Jag valde en bild från Kizz konsert på Sweden Rock 2019 och passar på att säga grattis på födelsedagen till mannen på bilden, Paul Stanley. Jag tror att det är i dag alla fall.
…jo jag är nog ett musikfreak. Hur som helst så är musik lika viktigt för min själ som blodomloppet är för kroppen. Nyss hittade jag en lista på Spotify som heter ”Funky heavy bluesy” och nu lyssnar jag på den. Det är inte musik som kan avnjutas i vänners sällskap, det är min musik när jag är för mig själv.
Fast den senaste tiden har jag lyssnat väldigt mycket på en annan lista som jag fann för några månader sedan. Den är full av ren blues och många av låtarna är så självklart goa i mina öron. Jag tror att jag har kört den listan på väg till jobbet alla gånger de senaste månaderna.
Musik av alla de sorter kan strömma ut ur min högtalare när jag jobbar, kör bil eller bara slappar. Alla möjliga musikstilar utom alltför sliskiga dansbandslåtar då för det orkar jag inte med.
Jag minns en gång när Black Jack skulle spela i parken här i Forshaga. Jag skulle stryka våra kläder så jag satte på deras låtar på Spotify men det gick bara inte att lyssna på. Sååå slibbiga och löjliga texter! Jag var tvungen att stänga av för jag orkade inte lyssna. Men jag sågar inte allt som kallas dansband trots allt. Arvingarna, Sven-Ingvars de äldre och vissa låtar med andra dansband går bra.
För mig är det samma sak med musik som med politiken, det är lättare att tala om vad jag INTE tycker om än att utse någon favorit.
Nyss skrev jag ut min 4-dagarsbiljett till Sweden Rock och så la jag in betalning för campingplatsen. Jo, dit längtar jag…
Jag är ingen hårdrockarnörd men jag gillar hårdrock också. Inte growlmusiken men melodiöst och svängigt. Men på Sweden Rock kan jag tänka mig att se en kosert med growl också. Jag kanske inte uppskattar musiken men om artisterna är bra på att få kontakt med sin publik blir det ändå en upplevelse för mig. Stämning och artister som ”conectar” med publiken uppskattas! Det är hela grejen med livemusik tycker jag.
Det är något speciellt med att hitta en plats att fälla upp stolen och slå sig ner. Avnjuta musiken i solgasset och kika på folk medan man bara har det bra. Eller att ta sig nära scenen med kameran och försöka få bra bilder. Det brukar alltid finnas någon eller några att umgås med om jag vill det också. Jag har haft både roliga och goa stunder med vänner och med Ruben och hans kompisar. Men att vara helt själv och bara vara är inte så dumt det heller.
Nu har jag börjat fundera på om jag inte ska ta och skaffa biljetter till Åmåls Bluesfest i år eftersom bluesen hela tiden blir den musik som blir allra mest tilltalande. Jag tröttnar liksom inte på goa bluesiga låtar.
