0
0
Den här låten har för alltid en speciell plats i mitt liv. Det var under en period i mitt liv då jag hade tappat fotfästet. Jag kände mig utkastad i ett mörkt kallt hav utan fast punkt i tillvaron. Då fanns den där, den här låten.
Jag googlade och hittade en intervju som GP gjorde med Eric Gadd där han säger så här om låten:
> Eye of the Spirit (från albumet Spirit, 1999)
– Inte den stora hitsingeln kanske men en väldigt speciell låt. Jag hade nyligen börjat med meditationsövningar och råkade somna i sängen i arbetsrummet. Plötsligt drömmer jag att en av mina körsångerskor sjunger låten. Jag hör hela låten med ackord och röster, lyckas väcka mig själv, sätter på fickminnet och skriver ned låten. Det var ganska coolt. Filosofen och buddhisten Ken Wilber, min husgud, har skrivit en bok som heter The eye of spirit och jag var väldigt mycket inne på hans filosofi just då. Det märks inte minst i texten som för mig är lite mystisk.
Men för mig är det hans mest betydelsefulla hit. Med en text som tröstade mig i min vilsenhet. En text som blev min livboj bland de kalla och obarmhärtiga vågorna i havet, där jag kämpade och trampade vatten för att hålla näsan över vattenytan. Ja, det är en metafor alltså om du inte förstod det…
CD-n fick jag av en speciell vän som fanns där och då. Vi bollade mycket om hur livet var då, vad vi hade haft för föreställningar om hur det skulle ha blivit och om hur det faktiskt blev… Ett pågående samtal som kändes som om det närmade sig själens innersta kärna. Ja hur som helst var det här en tid i mitt liv som jag ofta funderar över. Gjorde jag rätt val. Gjorde jag rätt. Hur hade det blivit om jag hade valt annorlunda i det vägval jag fann mig i…?
Vissa saker får man aldrig svar på. Nej, det är som det är och det blir som det blir…
