0
0
…har blivit en anledning att dra på mun, till och med lägga upp ett asgarv kanske. 🙂
Jo, detta hände en natt för några år sedan, på den tiden när det fortfarande fanns tid att fika ihop och hinna gå på toa.
Vi var en extra den här natten för att det var en som satt ”vak”. Alltså en av oss befann sig hos en person låg för döden. Under natten gick personen bort och en annan av kollegorna fick åka till adressen och hjälpa till att göra i ordning. Det handlar om att se till att personen som har gått bort får ”städat” i sängen. Om anhöriga kommer dit ska det se så fint ut som det går.
Att göra det här jobbet kan vara påfrestande mentalt som ni säkert förstår. Men det är viktigt.
Mina båda kollegor fortsatte att jobba tillsammans i några timmar när de var klara och ett av besöken var hos ett par som båda sov. Men de behövde tillsyn och en av arbetsuppgifterna var att se till att toaletten var som den skulle.
Den ena kollegan stod i dörren till badrummet och den andra gick in för att kika runt lite. När hon kikade ner i toalettstolen drog hon på sig en gummihandske och stack ner näven i toan. Kollegan som stod i dörren såg förvånat på och började fundera över varför.
Upp ur toastolen drog kollega ett upp en rosa fluffig toffel. Något som fick kollega två, vid dörren att hålla handen för munnen för då kom gapflabbet. Kollega ett tittade på kollega två och båda två fick kväva gapflabbet för att inte väcka paret i lägenheten.
Väl utanför lägenheten bröt det bubblande skrattet ut och tårarna kom. De skrattade och skrattade och skrattade…
När de kom till vår gemensamma lokal fick vi andra ta del av historien om den rosa toffeln och sedan dess har vi som var med svårt att hålla oss för skratt så fort något rosa och fluffigt kommer på tal.
Så kan det gå en natt. Från allvar och mental påfrestning till förlösande gapflabb!
