Hemtjänsten och uppgifterna i media

Read Time:6 Minute, 50 Second

Den senaste tiden har både tidningar och radio hakat på och börjat rapportera om hemtjänsten. Det började ju för vår del i Kil med ett inslag på lokala nyheterna i SVT. Det är bra. Men det är valår och jag ser redan nu att man börjar med pajkastningen och skyller på ”de andra” att det är deras fel att det ser ut som det gör.

Personligen funderar jag på både det ena och det andra nu när jag hört folk i radio och läst vad som skrivs.

Fundering 1

Det påstås till exempel (i denna artikel) att vår chefs chef ”har ännu inte tagit del av de handlingar som Kommunal har skickat till Arbetsmiljöverket”. Det låter ju konstigt eftersom vi, tillsammans med huvudskyddsombudet, har lämnat in något som heter en ”6:6a”. Det är en skrivelse som lämnas till arbetsgivaren och som ska besvaras. Om den inte besvaras går man vidare och skickar den till Arbetsmiljöverket.

Vad jag hört så var det precis så, den blev inte besvarad. Eller bara besvarad på en enda punkt, att vi ska få nya bilar till nattpatrullen eftersom de som finns nu är under all kritik. Men i och med att den inte besvarades i sin helhet blev den skickad vidare till Arbetsmiljöverket.

Är det inte lite konstigt om vår närmaste chef får ett sådant dokument och sedan inte delger sin egen chef att det har kommit in en 6:6a? (En sådan handling är en begäran om åtgärder mot fel och brister och den ska besvaras skriftligt av arbetsgivaren.)

Fundering 2

Chefernas chef säger i samma text (i denna artikel):

– Vi har en viss kringtid där bland annat larm, mötestid och dokumentation ska inrymmas.

…men i så fall har hon inte lyssnat alls på oss. Hon satt med på ett APT-möte för inte alls så länge sedan och där sa vi precis detta. Att det då, när mötet var, inte fanns marginaler för larm och annat mellan besöken. Att det inte hanns med att ens gå på toa eller äta i lokalen. Vi hade mat med oss i bilarna för att hinna få i oss något under våra tio timmar på nattpassen.

Fundering 3

Fortsättningsvis sägs det även så här (i denna artikel):

– Ja, det behöver vi ha en fortsatt dialog om. Medarbetare och arbetsgrupper behöver också lyfta det här med sin närmaste chef.

HUUUUR många gånger har vi inte gjort just detta? Ja, svaret är att vi har påpekat detta i över ett och ett halvt år! Sommaren 2024 började det bli riktigt ohållbart och det har det i stort sett varit sedan dess. Så ja, vi har påpekat att det har varit ohållbart länge nu utan att någon har lyssnat faktiskt! Men kommunen har lyckats bra med sin budget så det fanns väl en anledning till att de inte vill lyssna.

Nej, i stället svarade vår tidigare enhetschef, (som även han sagt upp sig nu), att han kunde se i det digitala systemet att vi hade ”luckor” när vi arbetar. Detta bevisade han genom att visa oss på storbildsskärm hur vårt arbete ser ut. Hans bild, i form av olikfärgade rutor på rad i ett liggande dokument, sades beskriva verkligheten som den ser ut på riktigt! Vad vi sa var bara hörsägen och inget att föra vidare till nästa chef då tydligen!!??

Fundering 4

– Jag har inte upplevelsen att det är en stor personalomsättning. (Sagt i denna artikel)

Hm… Jag började arbeta i nattpatrullen i Kil i juni 2021. Sedan dess har jag haft 6 enhetschefer på 4,5 år. Kollegorna har kommit och gått de också. Idag i nattpatrullen totalt är det tre som arbetar och en som är långtidssjukskriven kvar av de som jobbade när jag började. En pluggar vidare. En har sagt upp sig för att hon lyssnade på kroppen som sa att det räckte nu.

Vikarierna har varierat hela tiden. De som hoppar in och jobbar nu har inte varit hos oss mer än ett eller max två år tror jag. Flera nya vikarier kom och gick bredvid i våras men tackade nej. Det blev för stressigt för dem.

Fundering 5

I radion hörde jag en äldreomsorgschef i Storfors kommun prata. Hon sa att det kommer att bli stora problem i framtiden. Dels för att socialtjänstlagen har ändrats så att det påverkar verksamheten, dels för att regeringen nu börjar utreda om de äldre ska få välja vilket kön det är på den som hjälper dem. Anledningen till att det blir stora problem på grund av detta är för att de som söker sig till hemtjänsten främst är unga, outbildade män.

Jo, jag förstår ju att det blir svårt att välja en kvinna som kommer och hjälper en om det bara är unga män som jobbar i hemtjänsten. Så långt är jag med. Men min fundering handlar om två saker. Varför söker sig så många unga män till det här jobbet och varför är det inte fler utbildade som söker sig till hemtjänsten.

De här unga männen förstår jag faktiskt inte. Jag jobbar ju själv med flera av dem och har jobbat med många unga män sedan jag började i 2021. Nej, de är inte enbart invandrare, det har varit flera unga svenska män också. Å ena sidan tycker jag att det är nyttigt för dem att se och lära i hemtjänsten. Å andra sidan förstår jag inte riktigt varför de söker sig till just detta jobb. Vill man tjäna bra med pengar och göra karriär är det ju helt fel jobb att söka. Men vill man ha dålig lön och stanna kvar på samma nivå i karriären så har man kommit rätt. (Ja jag vet. Nu är jag krass, men i stort sett har jag rätt. Man kan om man vill, vidareutbilda sig och få mer kunskap inom vissa områden. Men om det blir karriär av det tror jag är tveksamt.)

…ja, det var några av mina funderingar just nu

Privat har jag sökt andra jobb igen för att jag inte står ut med att se hur hela organisationen och synen på oss och de gamla är och förblir. Jo, det gör jag med jämna mellanrum och det har jag gjort sedan jag började 2021. Jag tillhör ju själv de ”outbildade” inom hemtjänsten även om jag inte är en ung man. Men jag ÄR faktiskt väldigt välutbildad och har flerårig erfarenhet. Det är bara det att det är inom ett HELT annat område!

I min värld är de vi besöker själva anledningen till att jag är på mitt jobb när jag arbetar. Jag är INTE där för arbetsgivaren och jag är inte där för kollegornas skull heller i första hand. Nej, det är för att göra det jobb jag ska hos dem vi besöker.

I min värld är de människor av kött och blod precis som jag och alla andra. De har människors behov och känslor och de är värda att respektera och slösa omtanke på efter bästa förmåga. När de är ledsna och har ångest är det min uppgift att hjälpa dem må lite bättre om jag kan.

Som JAG ser så är det faktiskt INTE i första hand möjligheten att kissa, bajsa, få kläder på kroppen och mat i magen som är min arbetsuppgift att hjälpa till med på jobbet faktiskt!

Nej, det jobbet är egentligen den enkla delen, det arbete som är lättast att utföra.

Min absolut viktigaste uppgift, som jag ser det, är i stället den att vara medmänniska när jag utför detta enkla. Ska jag ha tid att vara det när jag hjälper på toa eller hämtar något att dricka eller äta så går det inte att minutstyra det praktiska jobbet för då blir jag en robot utan känsla och medmänsklighet för det behövs tid till det! Så det så!!