0
0
Jag läste precis följande citat längst ner i en artikel som handlar om tystnadskultur. Så här är det ju!
”Att göra sin röst hörd, tala med media ingår i våra grundlagar (tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen). Det innebär dessutom att det är förbjudet att efterforska vem som sagt vad.”
Men trots det så finns det en rädsla. Tänk om jag blir av med jobbet? Tänk om det blir andra repressalier? Jo, det är många som inte vågar berätta hur det verkligen är för utomstående. Detta trots att de aldrig blir lyssnade på av sina chefer när de påpekar att saker och ting fungerar dåligt.
Jag läser massor av artiklar och reportage om äldreomsorg. Det finns mycket nu, och jag har även kikat på Tik-Tok där jag har sett inlägg från en av dem som jobbat i nattpatrullen i Uddevalla, Lava Juni Sjölin som berättar utifrån sin situation.
Överallt, precis överallt, handlar det om en enda sak tycker jag. Problemets kärna verkar vara att personalen befinner sig i en verklighet och deras chefer i en annan. Dessa båda världar är inkompatibla med varandra, alltså de stämmer inte överens.
Kan det till och med vara så att vårdpersonalen och deras chefer är totalt inkommensurabla …? Alltså att det inte ens finns en möjlighet för dessa båda verkligheter att förstå varandra…? Ska detta stora problem kunna lösas behöver dessa båda världar kunna dra åt samma håll och samverka på ett friskt sätt. Inte så sjukt som det verkar ha blivit.
- Gå en dag i mina arbetsskor (som ni inte betalar för) – här blir det extra tydligt. Det är bara att läsa vad undersköterskan Jessica Friman skriver och sedan vad förvaltningschefen Ann-Louise Brolin svarar. Jag skulle kunna kopiera chefens svar och ställa motfrågor till nästan varenda mening som hon skriver. Hur kommer det sig till exempel att chefer verkar ha ett behov av att berätta för oss som utför arbetet i verkligheten hur det är och fungerar…?
- Chefsflykt fortsätter i Oxelösund – oro bland personal – Här kan man läsa om tystnadskultur och om hur det påverkar arbetsplatsen. Det är dessutom så att femton chefer har sagt upp sig här inom ett och ett halvt år.
- ”Upplevelsen av en tystnadskultur är inte bra” – ännu en artikel om Oxelösunds kommun och vad sn.se kallar ”chefskarusellen”.
- Emelie har haft 21 chefer – cheferna flyr äldreomsorgen – Det har blivit vardag i äldreomsorgen att hela tiden få en ny chef. I den här artikeln kan man läsa att var femte enhetschef slutade i den kommunala äldreomsorgen förra året.
Igår, den 12 november fick jag veta att min chef sagt upp sig. Han har varit föräldraledig ett tag nu och kommer att fortsätta vara det fram till att han slutar. Så stod det i mejlet som hans vikarie skickade.
Den här chefen, han som har sagt upp sig, är en av sex chefer som jag hunnit med att ha från juni 2021 till nu. Det var då jag började som semestervikarie.
Under det enda medarbetarsamtal jag har hunnit ha med den här senaste chefen frågade han mig vad jag tyckte om honom som chef. Jag svarade som det var. Att jag har haft många olika chefer fram till nu och att jag inte har hunnit lära känna honom tillräckligt för att ha någon uppfattning.
Då berättade han om sina ambitioner angående sin tjänst och det lät kanonbra alltihop tyckte jag. Verkligen! Han verkade prata direkt från hjärtat, verkligen. Men det visade sig tyvärr sedan att han kunde vara totalt oresonlig och till och med elak. Inte mot mig men mot två kollegor. Den historien kan jag skriva om en annan gång.
Nu, när jag fick veta att han har sagt upp sig, blev jag både bekymrad och besviken. På något vis hade jag ändå hopp om att han skulle arbeta för sina ambitioner trots att jag förstod att han skulle möta motstånd från sin chef.
Det är stor omsättning på enhetschefer inom äldreomsorgen i hela landet. Hur kommer det sig att det har blivit så? Något måste ju vara helt fel när det blir så. Det finns många symptom på att mycket är fel inom omsorgen. Det är egentligen ingen tvekan om att det inte är som det ska tycker jag. Chefomsättningen är ju ett av många symptom som talar för den saken.
Ett annat symptom är ju alla dessa avvikelser som skrivs i parti och minut. Ytterligare ett symptom är alla brister och felaktigheter som det går att se, höra och läsa om i medierna. Ofta pekas vi som arbetar i verkligheten ut som bovarna i dramat men så enkelt är det ju inte. Det är inte så svårt att förstå.
Att skylla på att personalen brister och att det är därför det blir fel håller ju inte i det stora perspektivet.
Personalen har inte mycket att säga till om, vi försöker bara utföra det cheferna talar om för oss att vi ska göra under de arbetsförhållanden som dessa ansvariga chefer har ordnat för oss.
Vi arbetar med att utföra insatser på det sätt som cheferna bestämmer att de ska göras. Det gör vi tillsammans med arbetskamrater som cheferna har anställt som arbetskamrater åt oss. Jag är till exempel en av de som ofta nämns i medierna, ett ”outbildat vårdbiträde”. Jo, så står det i mitt anställningsavtal.
- Vakna omsorgsförvaltningen – ”Det här är inte längre små problem – det är en arbetsmiljökris och en trygghetskris för våra äldre.” Ett citat ur denna insändare.
- Omsorg ett sjunkande skepp? – ”Att inte ta sitt ansvar och istället skylla på de anställda är ingen bra idé, det är dessutom fegt!” Så skriver författaren till denna insändare.
- 1,3 miljoner människor upplever hälsobesvär av jobbet – ”Det visar Arbetsmiljöverkets nya rapport om arbetsorsakade besvär.” Så står det i myndighetens pressmeddelande.
- Förbannad anhörig – Ännu en insändare. ”Det är dags för kommunens ledning att vakna och ta ansvar. Börja lyssna på dem som faktiskt gör jobbet, och skapa villkor som människor orkar leva med. För utan personalen faller allt.”
Så har vi det här med minutschema som jag har skrivit om tidigare. Det har blivit uppmärksammat så högt upp i leden att till och med en minister har hamnat i medierna angående detta.
- Ministern kritiserar minutscheman: ”Hade inte rekommenderat”
- Anne-Maj, 77, tog strid för hemtjänsten – minutschemat slopas – ”De ser oss inte som människor, vi är kreatur”, säger hon.
- Hemtjänsten blev ”Hemsktjänsten” – Agneta lämnade minutschemat
- Kritiserat minutschema inom hemtjänsten slopas i Göteborg – ”Schemamodellen infördes för att effektivisera arbetet och har fått kritik för att skapa stress och begränsa personalens möjlighet att vara behjälpliga.”
Med tanke på ovanstående länkar kan jag citera någon på Facebook som skrev så här i en kommentar;
”Ett stort problem är att politikerna sätter de ekonomiska ramarna, enhetscheferna har att rätta sig efter det och omvårdnadspersonalen ska verkställa detta med alltid för lite personal, en omöjlig matematisk formel, vi kan inte klona oss!”
…och så avslutar jag med min egen arbetsgivarkommun, Kil, där följande går att läsa i NWT.
- Kommunen som går mot jätteöverskott – 17 miljoner bättre än budget
- Efter tuffa åren glädjesiffror för kils kommun – En av anledningarna till detta enligt artikeln: ”Dels att verksamheterna har en balans i sin verksamhet och också levererar överskott.”
Hm, men precis som jag gjorde så är det fler som ifrågasätter….
- Varför hyllas rekordresultat när verksamheterna går på knäna – insändare.
- När Kils kommun sparar får de äldre betala priset – en lite äldre insändare som handlar om besparingar.
