0
0
(Det här inlägget skrev jag för länge sedan. Men det har fram till idag, 14 augusti 2026, legat opublicerat.)
Min roll som admin för Anslagstavlan Forshaga/Deje på Facebook har gett mig en hel del arbete som jag egentligen inte alls har tid med. Men den har också skapat allvarliga problem för mig som företagare och medborgare i Sverige och i Forshaga kommun.
Jag blev admin för den här ”gruppen” för att en god vän ville starta den och inte kunde själv. Sedan dess har jag fortsatt. Ensam för det mesta men ibland har jag haft medhjälpare. Den goda vännen som bad mig starta gruppen var med som admin korta stunder. Ett par andra goda vänner har hoppat in för att hjälpa till då och då men de har allihop hoppat av så jag är kvar, själv.
2018 blev en händelse i Deje starten på det som fick följder för mig och mitt företag. Som utbildad i både akademisk medievetenskap, kommunikationsvetenskap och praktisk journalistik vet jag en del om vad som gäller när det kommer till sådant som publiceras. Det som hände var att en kvinna som blivit utsatt för ett våldtäktsförsök skrev om detta på Anslagstavlan Forshaga/Deje. I sin text gav hon signalement på en person. Både signalement och även var personen troligen hade sin bostad.
Det ska även påpekas att ”min” grupp var den andra gruppen på Facebook som hon la ut sin sin berättelse i. Hon hade börjat med att lägga ut den i en grupp som då togs bort. Admin i den gruppen kunde inte hantera den storm i kommentarsfältet som uppstod och valde helt enkelt att stänga ner den. Då försvann kvinnans berättelse och alla kommentarerna och därför valde hon att lägga samma text i Anslagstavlan Forshaga/Deje i stället.
Det blev naturligtvis storm även här. Vilket i sin tur gjorde att jag blev tvingad att agera. Vid den här tidpunkten var en av mina vänner admin tillsammans med mig. Men vännen valde då att ta bort sitt angagemang så kvar blev jag. Ensam att hantera detta.
Jag valde då att beskriva situationen för tre personer som jag har bland mina kontakter och som är verksamma som journalister. En av dessa svarade att hen tyckte att jag skulle ta bort inlägget och ta diskussionen. Sagt och gjort. Jag valde att ta diskussionen.
Det jag skrev var att jag tog bort inlägget på grund av att det pekade ut en person. Att det är upp till polisen att först utreda vem den skyldige är och att det först DÅ kan vara valbart att publicera sådant som pekar ut en speciell person. Det är inte okej att peka ut någon innan polisen är färdig med sin förundersökning. Detta upprepade jag många, många gånger när jag tog diskussionen. Jag påtalade också att jag, i egenskap av administratör, för gruppen där inlägget publicerades fick ansvar för vad som stod där. Att jag därför kunde hamna i en situation där jag kunde bli föremål för en stämning för förtal.
Mina ord vreds och vändes i diskussionstråden. Det jag uttryckte vändes emot mig och blev till helt andra ord flera gånger. Jag stod på mig, försökte vara rak och tydlig så gott jag kunde. Men jag blev påhoppad av vissa och det uppstod missförstånd så klart, missförstånd som uppenbarligen satte mig i ett ljus som inte var fördelaktigt för mig.
Vad jag har ångrat sedan dess är att jag inte tog skärmdumpar av det som skrevs. Detta för att mina ord blivit till något annat i efterhand. Jag har tillskrivits åsikter och handlingar som jag inte alls gjort mig skyldig till men som det än i dag finns folk som tror på.
Det som hände den närmaste tiden efter detta var känslomässigt väldigt jobbigt. Mycket jobbigt!
Många ”viskade” sitt stöd till mig för jag som de sa hade stått upp och tagit diskussionen. Men jag använder ordet viska för att ingen av dem troligen hade ställt sig bakom mig offentligt. Tyvärr!
Min käre sambo blev rädd för följder om jag skulle gå ut offentligt och skriva här i min blogg, eller på Facebook om det här ur min synvinkel.
– Nej, ligg lågt!
Så sa han. Men i mig bubblade det av ord som ville ut. Jag har ALDRIG i mitt liv känt mig så kränkt, så ensam och så utsatt!
I medier gick de ut och kallade mig saker som jag aldrig blivit kallad förut, de som kände sig kränkta när jag tog bort inlägget. Jag fick heta ”verklighetsfrånvänd landsförrädare”, ”vänsterbliven” och jag skulle dömas till döden för förräderi enligt någon lagbok som vissa grupperingar tydligen har skrivit själva.
Jag blev uppringd av en man som påstod sig vara frilansjournalist. Men i själva verket är han en tvillingbror till en känd SD-politiker.
AI svarade så här när jag sökte på hans namn:
- Politisk karriär: Ted Ekeroth var politiskt aktiv inom Sverigedemokraterna, bland annat som ordförande för partiet i Lund.
- Avhopp från politiken: I februari 2017 meddelade han att han lämnar samtliga politiska uppdrag för SD. Han uppgav att det fanns ”enormt problem inom SD” och att han ville driva en mer konservativ linje än partiet tillät.
- Professionell karriär: Enligt sin LinkedIn-profil är Ted Ekeroth numera ägare av bolaget Snapcode AB.
- Koppling till Kent Ekeroth: Han är tvillingbror till Kent Ekeroth, en framträdande (och ofta kontroversiell) profil inom Sverigedemokraterna, som bland annat varit riksdagsledamot och numera är oppositionsråd i Region Dalarna.
”Frilansjournalisten” Ted Ekeroth sa att han ville prata med mig om att jag tog bort inlägget på Anslagstavlan Forshaga/Deje sa han. Men han ville inte uppge vilken media han sedan skulle sälja sin artikel till. Jag har ju inget att dölja så jag svarade och tog diskussionen även med denne man. Vad jag inte visste då, som han aldrig talade om för mig, var att han spelade in allt. Den inspelningen användes sedan till att göra ett reportage i en högerextrem mediekanal på Youtube (länkat och öppnas i nytt fönster).
Det gav fler individer med sådana åsikter mitt namn och därmed fick jag ytterligare otrevligheter i både sms och på mejl.
En nyårsafton, ett par månader senare, fick jag till exempel ett meddelande till mitt företag från en för mig helt okänd person, Lukas Henric Sebastian Karlsson. När jag klickade upp hans profil såg jag att han bodde i Jönköping.
– hoppas du går i konkurs. Önskar dig all otur i livet du kan få, verklighetsfrånvända patrask!
…så stod det och detta skickades till mig den 1 januari 01:20, när jag satt hos min bror i Tibro tillsammans med min familj och firade nyårsafton.
Något år eller två efter händelsen fick jag veta att ett av våra lokala partier öppet gått ut med att de bojkottade mitt företag. Alltså att de uppmanat andra att göra likadant som dem, inte lägga någon order hos Cvea Media AB. Den uppmaningen kom ursprungligen från en person som inte är med i detta parti. Personen i fråga står i stället för mer extrema åsikter än så.
