Tommy och jag
0 0
Read Time:4 Minute, 15 Second

Så gick det till när vi blev ett par

Tommy och jag träffades troligen första gången någon gång vintern 1978-79. Då var jag 13 och skulle fylla 14 och han var 22 och skulle fylla 23. Fram till att jag flyttade tillbaka till Göteborg, i mars 1980, var vi kompisar. Ibland hängde jag och mina kompisar hemma hos honom på helgerna. Han hade ofta sina polare där då och han spelade gitarr och vi sjöng med. Jag minns att de drack öl, men det blev aldrig stökigt där.

Det hände att Tommy ringde mig då och då, vardagsvis också. Då ville han att jag skulle komma och titta hur han hade möblerat om. Då och då följde jag även med till Karlstad och handlade. Vi var på ICA på Våxnäs bland annat. När han fick lön fyllde han kylen och skåpen i köket med öl och Bullens ”kôrv på bôrk”. Det gör han gärna än idag faktiskt…. 🙂

1982 var jag ledsen och deppad efter att min dåvarande pojkvän i Göteborg hade gjort slut. För att dämpa min sorg och för att komma bort lite åkte jag till Forshaga. Tanken var först att jag skulle bo hos min tjejkompis, men hon var inte hemma. Så då ringde jag Tommy och frågade om jag fick bo hos honom några dagar. Den gången var vi bara vänner, inget mer, även om det fanns en del ”vibrationer”… Vibrationer som han skrev om i ett brev till mig några år senare och brevet har jag kvar. Vi höll kontakten med brev efter det besöket fram till 1985. Jag har faktiskt många av breven kvar. Varje år har jag antecknat Tommys födelsedag 18 januari i årets alamnacka. Han fanns liksom alltid där på något sätt även om vi inte sågs på så många år.

De intryck han gjorde på mig när jag var 13-14 satt kvar under alla år. Bland annat var det hans engagerade sätt att berätta om händelserna i Ådalen som gjorde intryck. Det var även Tommy som introducerade mig i visans värld. Dan Andersson, Fred Åkerström… Cornelis, Ted Gärdestad och många fler… Visor har ända sedan dess legat mig varmt om hjärtat.

Men det var inte förrän år 2002 som vi sågs igen. Min äldste son skulle leta reda på sin dagiskompis Ivars adress. Han ville skriva ett brev på papper, stoppa i ett kuvert och lägga i brevlådan. Vi satte oss vid datorn och sökte på eniro.se och vi fann Ivars föräldrar där. Han bodde då i Strömstad. När vi hade skrivit upp hans adress frågade sonen mig om inte jag kände någon mer vi kunde leta efter… Gissa vem jag först kom och tänka på…? Jodå, Tommy Svensson i Forshaga. 🙂

Det visade sig att hans namn stod ensamt på en adress i Forshaga. Jag drog slutsatsen att han hade separerat eftersom jag visste att han haft sällskap tidigare. Sagt och gjort, jag skrev också ett brev. Vi la på varsitt i brevlådan den där sommardagen i juni, jag och sonen.

När vi kom hem efter en semestervecka på Smögen hade Tommy ringt tre gånger. Jag ringde upp honom och vi pratade lääääääänge! Det slutade med att han bjöd han hem mig och mina söner. Vi reste till Forshaga, till Lingonstigen 5 och bodde där i en vecka. Under den veckan sa det inte klick mellan oss, det sa PANG! Så sa Tommy till alla som han fick chansen att berätta det för! 🙂

När han satt där ute på altanen med mig medan barnen kikade på oss genom altandörrens fönster sa han:
– Du Cicci, jag är rädd att jag har blivit kär i dig!
Jag minns den blandning av rädsla och lycka som jag hörde i hans röst när han sa de där orden. För visst är det stort att bli kär. Då var det ju även 27 mil mellan oss så det första året var vi särbos, eller iblandbos som Tommy kallade det.

Men den 15 juni 2003 blev vi sambos på Lingonstigen 5 i Forshaga. I hans hus. Sedan dess har jag bott här tillsammans med denna goa snälla och mysiga karl! Jag ångrar inte en sekund att jag valde Forshaga före Göteborg och Tommy före singellivet!

Visst har vi haft det motigt till och från. Särskilt under de första åren när vi skulle försöka få till någon sorts familjeliv. Men kärleken till Tommy är stark och den är en fast punkt att hålla sig till när det blåser. Så är det! Hur hårt det än har blåst till och från så har den alltid funnits där och det är jag glad för idag!

Gammal kärlek rostar aldrig sägs det och i mitt fall är det helt rätt! 🙂

2008 var vi ute och tågluffade. Då fick vi äntligen chansen att åka till den plats som vi bestämde att vi skulle förlova oss på, Fontana di Trevi i Rom.

Den 26 juli 2008 förlovade vi oss sittande på kanten till den berömda bassängen… <3

Några av alla bilder på oss:

Happy
Happy
0 %
Sad
Sad
0 %
Excited
Excited
0 %
Sleepy
Sleepy
0 %
Angry
Angry
0 %
Surprise
Surprise
0 %
Föregående inlägg Mitt ursprung VÄLDIGT kort
AI-bild äldre. Nästa inlägg Inga marknadsandelar här inte