0
0
…på hur andra ska leva sina liv, har jag skrivit om förut. Idag kände jag en viss avsmak också över hur en del tar ansvar eller rättare sagt blir experter på att slippa göra det. Jo, det är rätt, jag känner en viss irritation idag!
Det finns folk som mer eller mindre tagit sig så långt i de lärdes hieraki att de blivit professorer på hur andra borde leva och göra i sina liv. De vet alltid varför något blivit som det blivit i andras liv.
Men har dessa lärda personer någon gång tagit någon som helst lärd poäng i hur de själva fungerar? Har de koll på vilken roll de själva spelar i det stora hela och hur vore det om de tog ansvar för sig själva och sina egna handlingar någon gång?
Dessa personer finns överallt, på jobbet, i familjen och i alla sammanhang där människor finns. De vet precis ALLT om ALLA andra men oftast har de noll på sig själva!
Själv har jag varit utsatt för ett par personer genom åren som sagt sig ha mer kunskap om mig och om hur jag borde leva mitt liv än jag själv har. Jo, det är sant. Hade jag något att säga blev jag antingen inte lyssnad på eller överröstad… De visste minnsann! Å vet kanske fortfarande vad vet jag…?
Styrelsearbete
Jag har under många år sett hur styrelsearbete kan fungera eller inte fungera. Jag har sett från insidan hur det fungerar i en stor ideell organisation och jag har varit en av flera i arbetsgrupper som ska utföra ett visst arbete.
Jag har sett medlemmar med en brinnande vilja bli tystade för att de inte brinner på rätt sätt och för rätt saker. De brinner fel enligt ledningen… Men trots det har jag ändå sett att glöden inte falnat i deras ögon, den har bara hittat nya vägar.
Vi har demokrati i det här landet. Den är ofta formell och består av ett styrelseskick styrt av formalia. Det finns de som lär sig det här spelets regler och som blir bra att ta sig fram där. En del lär sig till och med ta till formalian ibland när de inte vill ta ansvar har jag märkt. Jo, det är sant, det har jag också upplevt. Det gäller bara att kunna navigera rätt.
Det kan också vara bra för någon som blir hårt ansatt att använda sig av formalia som skydd. Moral och etik går inte alltid självklart samma väg som juridiken. Moralen är ofta subjektiv och därför är det bra med objektiv juridisk formalia när två personer har olika syn på vad som är moraliskt, etiskt rätt. Då kan juridiken reda ut det hela. Det kan till och med vara det enda sättet ibland. Särskilt när personer som doktorerat på hur andra ska leva och göra i sina liv är inblandade…
Det samma gäller i en styrelse. Var och en av styrelsemedlemmarna har ansvar för den verksamhet de ska styra över. Går något fel är det ändå styrelsen som är ytterst ansvarig. Ingen annan ute i periferin. Det kan vara svårt ibland men tyvärr nödvändigt.
Varför tar jag upp detta egentligen? Tja, dels är jag styrelsemedlem och vet vad det innebär. Men framförallt skulle jag önska att alla dessa som är så kunniga i andras göranden skulle bli lika kunniga i sitt eget!
