0
0
…ska man summera året som gått.
Januari började med heltidsjobb varannan vecka på Värmlandsbygdens redaktion i Karlstad. Veckorna som jag var ”hemma” skötte jag mitt företag. Men när det började dra sig mot april, maj och början på juni så blev det en aningens mycket på en gång….
Annonserna i Destination Vänern och i Turist i Värmland på samma gång som jag har gjort Miljö&Hälsa och Forshaga IFs årliga tidning.
Så sorry folks, fylla 50 hade jag aldrig riktigt tid med. Det blev en fin födelsedag ändå. Jag vaknade på morgonen och skulle in till Karlstad för att jobba. Då kom Jonatan med 50 trisslotter i ett kuvert som det stod ”Beklagar” på. Hehe jo grattis till att fylla så gammal e väl onödigt, bättre då att beklaga!
Under dagen blev det nästan svårt att jobba för alla som ville prata och skicka grattishälsningar. När jag kom hem fick jag världens finaste bukett av Goa Tommy och ett presentkort. Det kom fler blombuketter också, kort och telefonsamtal fick jag också.
Tur att det inte var någon som kom å ringde på för jag hade fullt upp med jobb. Veckorna kring min födelsedag blev det jobb från tidig morgon till mitt i natten sju dagar i veckan. Pust! Tänkte ibland att nu får jag nog dra i handbromsen och ta igen mig. Men jag hade orken och det tuffade på…
Till slut var sista deadline gjord och sommaren hade kommit. Phuuuuu!!!!
Det blev en bra sommar också för den delen. Semester på Särö i en stuga och på Orust i en annan stuga till exempel.
Hösten hade jag tänkt fylla med ett projekt. Men det fick läggas på is eftersom det dök upp två andra med ungefär samma projektidé som jag. Men bara för att det ligger på is behöver det ju inte vara kört… nu blir det nytt år så i så fall får jag väl ta tag i det under 2016.
En härlig resa till Köpenhamn och en gosig julhelg i Tibro har avslutat året och jag känner att jag lever på dessa båda resor fortfarande. *Myser!*
På vägen hem från Köpenhamn sov vi över i Fjärås och dagen därpå blev det ett besök på Fässbergs kyrkogård. Det har blivit jättefint där efter sommarens renovering. Visst saknar jag mamma fortfarande det gör jag. Men hon är med mig varje dag, jag bär på arvet efter henne och jag hör hennes röst då och då… eller är det min…?
Pappa, eller han som kunde ha varit en, fick också ett besök på vägen hem. Han var sig lik, i alla fall i mun… Ja för sarkasmer har han ju aldrig saknat. Å ska sanningen fram blir det ett o annat skratt också. För humorn är det inget fel på!
Ibland tänker jag att det är synd om honom och kanske känner jag lite medlidande. Men nästa tanke är att han faktiskt har valt sitt liv själv och därför får summera hur det blev själv.
Ibland, när jag läser någon annans ord om sin pappa eller hör någon annan berätta så förstår jag ju vad jag kunde ha haft om den mannen gjort andra val i sitt liv… Men jag har klarat mig väldigt bra ändå, utan honom, så det så. Varje gång jag tänker den tanken tackar jag min lyckliga stjärna att jag fick bo med mamma när jag växte upp.
I natt, vid tolvslaget, går det över i ett nytt år med nya möjligheter att ta vara på!
