0
0
Jo, det är i alla fall vad jag försöker göra. Stöd får jag av min käre sambo som är en livskonstnär på många sätt. Han är sorglösheten själv ibland. Kanske är det för att han är värmlänning och tänker att ”dä årnör säj, å görä inte dä så gårä bra ändå”.
Visst finns det mycket att oroa sig för i dagens läge. En del av det rör mig personligen. Men det finns mycket som rör oss alla också, som främlingsfientlighet och tillväxthysterins följder för människor och miljö.
Men just här och nu har kommande Lustenrundan fått stor plats och det har även vännerna. Men jag stänger inte ute min egen situation för det. Bara då och då för att vila i mig själv.
Jag har hittat ett uppdrag som jag gärna hade tagit om jag fått det. Det var ett uppdrag som liknar det jag har för Miljö&Hälsa mycket och det hade varit ett perfekt komplement. Men men… Jag fick besked att någon annan fått det.
Förr hade jag barn hemma, nu har jag vuxna söner. Det finns liksom ingen ursäkt att stanna hemma heller så varför inte hitta ett uppdrag/jobb som innebär resor tänkte jag och sökte några på avstånd. Jag återanvänder mitt gamla ordstäv ”det är som det är och det blir som det blir” och så får vi se.
Helst av allt skulle jag vilja vinna på Lotto så att jag får tillräckligt mycket för att kunna iscensätta ett projekt som jag har i huvudet. Det skulle i så fall göra mig till mångsysslare. Det skulle innebära att gästrummet får bli gästrum i stället för kontor för i så fall flyttar företaget till nya lokaler. Det skulle innebära att många i trakten får samarbeta med mig. Ordet samarbete är svårt för många här så det skulle i så fall bli en utmaning. Men jag är enveten och skulle nog lära dem jag… (Tänker hon och ser målmedveten ut!)
Visioner är bra och nödvändiga och vem vet, om det är meningen så kommer pengarna någonstans ifrån så att jag kan investera…
Offer för sina egna val
Jag har en vän som jag tycker väldigt mycket om men som ställer till det för sig själv. Som lägger energi på att grotta ner sig i sorg. Sorg som på många sätt är befogad men jag har ibland lust att ryta att livet är HÄR och NU. Det är inte det som VAR och det är inte det förflutna som lever idag. Livet blir i stället vad vännen gjort av sina lärdomar och erfarenheter på vägen tills nu. Om något upprepas gång på gång så innebär det att vi ska lära oss något av det tror jag.
Om vi ständigt drabbas av något som vi själva är upphov till och som gör oss till offer så är det upp till oss själva att sluta göra det vi gör för att sätta stopp så att vi slutar drabbas, eller?
Varför göra om samma misstag om och om igen om vi aldrig lär oss?
Å andra sidan, att ständigt gå runt och vara rädd och dra sig undan. Det gör en annan vän och det drabbar också. Den här vännen vågar mycket på många sätt men jag undrar om det gäller alla områden? Att aldrig våga blir i slutänden att aldrig heller vinna eller komma vidare… Men kanske är det så att vi vågar vissa saker i livet medan vi aldrig vågar andra..?
Jag tycker nog någonstans att det som inte dödar det härdar är ett bra ordstäv. Varför vara rädd? Varför inte tänka efter före och sluta göra om samma misstag?
En bra terapeut hjälper på rätt sätt till självhjälp. Ungefär så sa mamma… men en vän som vill hjälpa bör nog också tänka så. Det går ändå inte att styra andra att göra som man vill att de ska göra. Det är många som tyvärr aldrig lär sig att det är så. Men du kan inte hjälpa en alkoholist att bli nykter om hen inte själv vill. Det gäller oss alla, vi kan inte bli hjälpta åt något som helst håll om vi inte själva inser att vi behöver förändra oss på ett eller annat sätt.
Det är bara att bita i det sura äpplet hörru! Ja, om du nu trodde att du kunde styra din partner, dina barn, dina vänner, dina arbetskamrater etc. Det går inte! Är de snälla så kanske de låter dig tro att du gjort det men när du inte ser på så gör de ändå som de vill… jo, jag lovar dig! Så är det! 😉
