0
0
Skickade iväg Miljö&Hälsa nummer sju nyss till produktion på tryckeriet. De har ett jättebra webbkorrsystem. Man laddar upp pdf-filen och sedan kan man se hur det kommer att bli i tryck (nåja något så när precis). När man har sett sina sidor och godkänt dem är det bara att klicka på skicka till produktion. Klart! Mycket smidigt och bra!
Jag har verkligen fått rutin på det här nu. Jag minns de första numren jag gjorde. Då kändes det som att kliva ut på isflak och riskera att ramla ner i det iskalla vattnet däremellan. Men nu kan det se hur hopplöst ut som helst ibland. Jag kan ha bara en vecka på mig eller mindre att ordna med allt och ändå går det bra.
Framsidan av det jag gör
Det är klart att när man är beroende av andra människor kan det alltid köra ihop sig emellanåt men det brukar lösa sig till slut ändå. Ja, jag menar med texter som utlovats och som skjuts upp för inlämning. Med offentliganställda personer som alltid är på ”tjänsteärende och återkommer då och då” eller på möte resten av dagen etc…
I Miljö&Hälsa är det ju viktigt att de texter och det innehåll som ska vara i ett visst temanummer verkligen kommer med där. Men till Värmlandsbygden så kan en artikel om ett specifikt ämne skjutas upp till nästa vecka om personen i fråga inte går att få tag på. Jag har skrivit för VBY nu i ett år och först nu har jag stött på en riktigt besvärlig person som inte låter sig intervjuas… men jag vet å andra sidan att han har mycket omkring sig. Men skam den som ger upp! Det har jag inte gjort än! 🙂
Allt har både fram- och baksidor. Framsidan med att arbeta med det jag gör är själva jobbet. Det jag utför. Jag älskar att fördjupa mig här och där i det och det där. Träffa människor, ofta engagerade sådana som brinner för det jag ställer frågor om. Något jag mår så bra av! Jo, men så är det ju… den energin smittar. De får chansen att berätta om något de kan och är engagerade i och jag får chansen att lära mig en massa nytt!
Jag är ingen ”absolute-whitening”-leende försäljningsstrateg
Baksidan är just nu att jag är företagare och att som sådan förväntas jag vara insatt i en massa företagstekniska termer, jag förväntas bete mig på ett visst sätt som inte alltid känns som om det är förenligt med det arbete jag ska utföra.
Ja, jag menar ord som ”varumärke”, ”marknadsandel”, ”produktion”, ”marknadsföring”, ”försäljning”, ”produktions- styrning”, ”strategi” och så vidare…
Det är som att ha två roller. I den ena är jag den jag egentligen är, den nyfikna och frågvisa med förmåga att sammanställa en intervju eller ett reportage till en läsvärd text. I den rollen är jag helt till freds med mig själv och stortrivs.
Men i den andra, den som företagare är jag inte helt bekväm. Ja, jag har svårt att omvandla mig själv till ett varumärke som ska marknadsföras strategiskt för att öka min försäljning så att jag kan öka mina marknadsandelar. Det där får mig att tänka på välmanikyrerade, Armanikostymnissar med ”absolute-whitening”-vita tänder som ler inställsamt och vill att man ska skriva på ett kontrakt. DET är INTE jag!! Jag kommer aldrig att kunna bli som han! Aldrig never ever!
Men jag läste faktiskt att ordet Ekonomi ”har sitt ursprung från grekiskan och betyder ungefär ”att hushålla med knappa resurser”. DET kan jag! Det har jag gjort i hela mitt liv så jag är egentligen inte orolig för att jag inte kan vara den där ”absolute-whitening”-leende varumärkesstrategen! Jag klarar mig ändå! Det jag gör, det gör jag bra och det är det många som vet om och därför får jag fortsätta göra det jag älskar! Att vara nyfiken, ställa frågor, ta reda på saker och skriva och fotografera.
Härskarteknik
Det var ett ord jag stötte på igår. En go vän skrev på Facebook att hon avskydde när män utövar härskarteknik över henne. I kommentarsdiskussionen som följde på det kom det fram en pdf med mycket bra beskrivningar av olika typer av härskartekniker. Både kännetecken på härskartekniken själv men även med motstrategier och bekräftartekniker. HÄR FINNS DEN >>
Ett exempel kan se ut så här:
Härskarteknik 1: ”Osynliggörande går ut på att förmedla att du inte finns – att det du gör och säger inte är viktigt eller värdefullt. Det kan handla om att i olika sammanhang inte presentera dig vid namn eller ens nämna ditt namn, men också att tala om ditt arbete och insatser på ett förminskande sätt. Mer indirekta tekniker handlar om att avleda uppmärksamheten från dig när du talar genom att skapa störande ljud såsom att skrapa med stolen, bläddra i papper, hosta och harkla sig.”
Motstrategi: ”Denna härskarteknik kan oskadliggöras på olika sätt. Det kanske mest viktiga att tänka på i en sådan situation är att inte visa sin ilska eller frustration utan att med upphöjt lugn och självsäkerhet hävda sin rätt att bli hörd eller sedd. Vad man bör göra är att agera direkt. Väntar man med reaktionen kan skadan redan vara gjord. Man måste visa eller markera att man inte accepterar beteendet. Detta kan ske på olika sätt beroende på hur härskartekniken har utövats.”
Bekräftarteknik: ”För att bidra till en motsatt kultur där härskartekniken inte används – en kultur där ömsesidig respekt råder, är det viktigt att i sin tur ta människor i sin omgivning på allvar och visa sitt engagemang för dem. Genom att själv lyssna på andra, ge gensvar och konstruktiv kritik synliggör och bekräftar du andra.”
Jag tyckte att det här var en mycket viktig text. Den ska jag spara på ett bra ställe så att jag när som helst kan ta fram den när jag behöver. Att det inte bara stod om de olika härskarteknikerna som jag faktiskt hört om förut, utan även om hur man kan göra för att motverka är guld värt!
Att bli härskad är att bli kränkt
Det finns många sätt för andra att härska över dig. Till exempel kan det hända att en person inte lägger märke till dig med flit, att någon pratar om dig, eller till dig med hån och gör sig lustig på din bekostnad. Du blir härskad över när någon inte berättar utan håller inne med information som kan vara viktig för dig. Du kan bli härskad över när allt, vad du än gör vänds emot dig. Om du är noggrann så blir du petig, är du bestämd blir du bitchig och om du är bra på att lyssna får du höra att du är mesig.
Har du blivit utsatt för ovanstående fyra härskartekniker: Du har blivit osynliggjord, förlöjligad och dubbelbestraffad kan du till slut kanske inte annat än känna skuld och skam och tänka att det är du som är misslyckad, att allt är ditt fel.
Men så är det naturligtvis inte. Det är du som har blivit kränkt av människor som behöver ta till de här metoderna för att själva klara av sin situation. Kanske är du ett hot i deras ögon, kanske känner härskartypen behov av att hålla dig på mattan, trycka ner dig, få dig att bli mindre hotande mot hans/hennes egen existens?
Balansgång
Det är svårt att veta ibland om det är jag själv som är skuld till det hela eller om jag har blivit utsatt för någon annans försök att härska över mig. Ofta får jag höra att jag inte ska bry mig om vad andra tycker och tänker. Att jag inte ska ta åt mig och låta dem stjäla min energi.
Men om jag återgår till det jag började med, varumärke och marknadsföring så är ju själva syftet med det att jag ska bry mig om vad andra tycker.
Om jag får höra av många att det jag gör är bra. Att de är nöjda och belåtna med mitt arbete och att de gärna anlitar mig igen eller vill ha mig kvar som uppdragstagare. När jag då får höra att jag har missat ett uppdrag för att jag inte har tagit hand om mitt varumärke på rätt sätt, ska jag inte lyssna då? Ska jag bara tänka att det är någon som försöker härska, någon som tycker något jag inte behöver bry mig om?
Detta har varit mitt dilemma, det är min fundering just nu?
Ledsen, sedan arg men nu är mitt försvar tillbaks
Först blev jag ledsen och funderade på vad jag gjort för fel. Eftersom det handlade om hur jag har tolkats på Facebook gick jag till min logg och läste vad jag hade skrivit i min status.
När jag hade gjort det kände jag att jag inte skrivit något som jag inte kunde stå för. Den bild jag påstods ha gett av mig själv hittade jag ingenstans. Jag hade inte överdrivit något, jag hade inte ljugit om något, jag hade inte avslöjat för mycket (enligt min mening) om mig själv och om mitt allra mest privata. Jag har helt enkelt inte skrivit en enda statusrad som kan tolkas så som jag fick veta att det hade tolkats på. Då blev jag arg.
Man ska inte ta ansvar för hur andra tolkar det som sägs skrev jag i ett tidigare inlägg. Men naturligtvis ska man ta fullt ansvar för det man säger och skriver. Det gör jag. Jag kan stå för varenda ord jag skriver. Den som tolkar in något mellan raderna får göra det. Men jag menar det som verkligen står där, det du kan läsa explicit. Alltså uttryckligen!
Den som läser något jag INTE skrivit bör nog ställa sig frågan varför han eller hon läser något som inte står där…? För svaret på den frågan finns inom dig själv, du som läser något som inte står! Självklart är man sällan själv medveten om sådant som kan signaleras utan att man menar det.
Men om den som nu tolkade min Facebook-profil så som jag fick höra hade konfronterat mig med sina frågor så hade jag svarat. Det är det som gör mig arg. Att någon kan läsa in saker mellan raderna och sedan fatta beslut utan att ens fråga mig…?
Det får mig att tänka på hur Försäkringskassan arbetar, de träffar aldrig den person som anges som personnummer och namn på ett papper. De läser bara mellan raderna och fattar ett godtyckligt beslut på det som inte står där!
Jag är jag
Ofta tänker man efter på ett annat sätt när man skriver än man gör när man pratar. Ser jag vad jag skrivit kan jag ändra om det skulle råka bli fel. Säger man saker däremot är det svårt att få dem osagda sedan…
Jag kommer aldrig att bli en varumärkesförsvarande ”absolute-whitening-leende” försäljerska som bara ska glassa omkring på ytan för att polera min fasad för att öka mitt företags förtjänster. Nej, jag skriver sådant i min status som är relevant för den jag är och inte sådant som ska impa på folk och öka mitt företags omsättning i första hand.
Kanske får jag ta att folk tolkar mig, de vet ju inte alltid om att det är sig själva de läser in mellan mina rader. De kan få läsa mina statusrader som f-n läser bibeln om de inte förstår vad jag menar. Om de har problem med sig själva. Men jag kan åtminstone stå för vem jag är. När jag skriver som jag gör så marknadsför jag mig samtidigt. Ärligt! Jag menar det jag skriver och jag är öppen med mycket. Mycket mer öppen än de allra flesta. Men det är också ett varumärke.
Det är banne mig mer värt att vara ärlig och öppen än att polera en fasad för att gömma sanningen och framstå som något annat än den jag är! Så nu har jag byggt upp försvaret!
Mitt varumärke är att vara jag! Ingen gillar alla, inte ens jag. Om det nu är så att någon inte gillar mina statusrader på Facebook och därför beslutar sig för att anlita någon annan för ett uppdrag så må det vara hänt då! 🙂
Jag är jag och någon annan tänker jag absolut aldrig bli!
