0
0
…ja nu var det inte riktigt som det låter. Vi pratade inte i radio, vi pratade radio. Jag och ett gäng andra kvinnor som träffats ett antal gånger sedan i höstas.
Meningen var att vi som alla var äldre än 30 och yngre än 50 skulle prata om vad vi gillar och inte gillar på P4. Vi fick även chansen att berätta vad vi skulle vilja höra.
Idag var det sista tillfället och det blev lite av en avslutning med restaurangbesök. Jag kan rekommendera Frost, mitt emot Burger King i centrala Karlstad. Chicken Parma var riktigt gott!
Innan vi hamnade på restaurangen fick vi en rundvandring i radiohuset och vi fick vara med i studion under sändning. Hedvig tog emot besök av en psykolog som pratade om vårdepression.
Det var rätt spännande att stå där och se hur Hedvig skötte det hela. Reglage och knappar, tre skärmar och mikrofoner. Det är inte alla radiopratarna som sköter det tekniska själva men Hedvig gör det.
På skärmarna fanns tidsplanering, låtar, inslag, frågor hon skulle ställa till psykologen och när det var gott om tid växte tidsstapeln med grön färg. Men när tiden började närma sig för Hedvig att prata blev stapeln röd.
Jag är glad att jag skriver och inte pratar i radio. Men lite likt mitt jobb är det ändå, att vara radiojournalist.
Det var riktigt trevligt på restaurangen. Malin Björk som varit den sammankallande har också gått journalistiklinjen på Molkom. Hon satt i andra änden så henne fick jag inte bytt så många ord med.
Men Ulla Walldén satt nära där jag satt. Vi fick lära oss om pistolskytte av Maria som var en i gruppen och Helena som bor här i Grossbol lärde oss om teckenspråk och de dövas kultur.
Det är en tuff bransch att jobba med medier. På många håll sägs fast personal upp och sedan hyrs de in vid behov via bemanning.
Men så gör de inte på SR i Värmland sa Ulla. De håller löner på en nivå över skamgränsen också vilket inte görs överallt..
Men många har hellre ett jobb med uselt betalt än inget alls. Tur att personalen på SR får bra lön.
Jag har sökt många jobb innan jag började journalistutbildningen och informatörer och journalister finns det hur många som helst.
Det är vassa armbågar som gäller och kontakter. Annars får man inget jobb… Men för mig fanns det ändå inget alternativ.
Jag gör det jag VILL göra och jag har möjlighet att göra det. Mitt företag blir väl aldrig börsnoterat men jag överlever och jag vet att det jobb jag gör uppskattas! För mig finns inget alternativ till journalistyrket! Så är det bara!
