0 0
Read Time:1 Minute, 59 Second
Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

…ja, för varför skulle de annars envisas med att klaga och dra ner det och detta i dyn hela tiden i stället för att resa sig upp och göra något åt saken?

Eller rättare sagt, resa sig upp, släppa det de inte kan göra något åt och gilla läget och starta om? Varför hänga kvar vid det som är gammalt? Det som är på väg bort? Det som aldrig kommer tillbaka? Varför hänga kvar och idissla samma klagovisor om och om igen med samma bittra och förgrämda klagosång?

Förväntar sig dessa människor att något någon gång ska förändras tillbaka till så som det en gång var om de fortsätter att tugga om samma saker hela tiden?

Ibland undrar jag hur de orkar. Hur orkar man leva ett bittert liv och bara längta tillbaka till hur det var förr?

Hur orkar man med att leva med sig själv mitt i vår moderna värld när man bara går omkring och muttrar över hur mycket sämre man tycker att allt blivit? Hur orkar deras omgivning med att ha dem omkring sig?

Det övergår mitt förstånd men jag får en känsla av att dessa snörpmunnar klistrar på sig ett leende när det behövs. Men bakom fasaderna pyr och glöder det. Där förtvinar det inre i plågor över allt nytt, allt som inte är som det var förr.

När de kommer hem till sig efter en dags arbete, sätter de sig vid köksbordet och bara spyr ut allt elände som de har där inom sig då? Får de medhåll av partnern på andra sidan bordet, spär de på argumenten i klagovisorna så att de ska orka fortsätta klaga nästa gång, nästa dag, också?

Hur känns det att vara en klagomålsidisslare, det kan inte vara gott att ta de där orden i munnen hela tiden. Det borde smaka surt och de borde ju bli sjuka?

Jag skulle önska att de tog till sig de här orden och verkligen försökte förstå innebörden. Inte bara för min skull utan för alla andra och inte minst för sin egen skull:

Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Happy
Happy
0 %
Sad
Sad
0 %
Excited
Excited
0 %
Sleepy
Sleepy
0 %
Angry
Angry
0 %
Surprise
Surprise
0 %
Föregående inlägg Personligt och mer som en dagbok…
Nästa inlägg Plus minus noll