0
0
Igår såg jag och Tommy Flickan som lekte med elden. De där filmerna är såååå bra tycker jag och jag tror vi gillar dem lika mycket både jag och Tommy. Kanske beror det på att det är vardag igen och att julen är över för den här gången. Kanske beror det på att vi snart skall åka till Tibro och hälsa på Christer. Eller så är det bara en vändpunkt jag har passerat. Men idag känns allt så mycket bättre.
Jag skrev till en vän på facebook igår som kände sig som jag gjorde, eller i alla fall nästan lika som jag kände det, att allt har två sidor. Det finns alltid positiva saker med allt som händer, är och sker. Det gäller bara att se dem. Ibland är jag usel på det och så är det nog med alla, vi är så lite till mans.
Det finns vissa som inte kan se något som helst positivt i något alls. När en sådan person möter en ny människa som han eller hon aldrig träffat blir det fel, brister och sånt han eller hon inte gillar som hamnar i fokus. I min bekantskapskrets kan jag hitta en handfull som är sådana.
Det är väldigt jobbigt för mig att umgås med dem eftersom jag tycker om alla människor från första början. Jag har en gång för alla valt att hellre se det goda i alla än tvärtom. Jag har fått höra att jag är naiv och jag har fått höra att jag gör mig illa om jag är så. Men har jag gjort det genom åren?
NEJ är mitt enkla svar. Jag har i stället fått många riktigt bra vänner på det sättet. Vänner som finns där för mig när jag behöver dem och som jag kan lita på i alla väder. Det vill jag hävda är något man INTE får om man ständigt ska vara misstänksam mot alla!
Ibland blir man besviken och ledsen. Allt blir inte alltid som man önskar att det ska bli. Många saker i mitt liv är på baksidan, det vill säga sådant jag skulle vilja ändra på, sådant som inte är bra. Men på framsidan har jag trots det en hel del som är mycket bra.
En sådan enkel sak som att jag lever och bor här i Sverige. Bara det är på framsidan tycker jag. Tänk om jag i stället hade blivit född i ett land där större delen av befolkningen lever i misär och sjukdomar. Där det inte finns ett socialt skyddsnät och där det inte finns en sådan vacker natur som vi har här. Det hade ju varit en väldigt tung baksida att bo och leva där.
Jag har en underbar sambo, en helmysig familj, många fina vänner. Jag bor i det finaste huset på den här gatan, enligt mitt tycke och smak. Jag får arbeta med det jag älskar att göra och jag har till och med mitt jobb som hobby.
Visst finns det trots detta saker på baksidan. Men de blir så mycket lättare att bära om jag “ser” framsidan! 🙂
