0
0
Ja jag vet. Jag ska strunta i folk som ser som sin uppgift att ge mig och säkert många fler, dålig magkänsla. Men när man sitter där med magkänslan och inte riktigt förstår hur den kom dit…? Då undrar jag om jag kan skydda mig från den faktiskt?
Den dåliga magkänslan har jag fått många gånger i mitt snart 60-åriga liv när jag haft med andra människor att göra. Ett exempel på en sådan källa kan vara alla de där som tror sig kunna leva mitt liv bättre än mig. De som alltid ser brister i de val jag gör, vad jag gör, vad jag har på mig och hur jag pratar och vad jag tycker.
Jag kan inte sluta att förundras över dessa personer faktiskt. De som vet mer om andra än andra vet om sig själva, hur går det till? Hur kan de egentligen vara så tvärsäkra på vad andra borde ha gjort och inte gjort i sina liv, är de lika säkra i sina egna liv?
Jag hade till exempel en kollega en gång som letade fel i ALLT jag sa och gjorde. INGET med mig verkade vara bra, tyckte jag. Jag minns en ganska trivial sak som hände men som ändå är ett typiskt exempel. Under en fikapaus berättade jag att jag brukar tvätta mig med den vassa sidan på tvättsvampen. Ni vet den vita skrovliga.
– Näee!! DET kan man ju verkligen inte göra, sa kollegan högt och väldigt upprört.
Hen sa det med en anklagande supervass och anklagande ton, indirekt sa hon att ”du är ju totalt vrickad som tvättar dig med fel sida på tvättsvampen”. Därefter tittade hen sig runt bland de andra i fikarummet, som för att samla in poäng från dem och få medhåll. Ungefär som att, håll med mig.
Ja det var bara ett exempel… men så gick det till varje dag på det jobbet. Till slut orkade jag inte mer. Och jo, jag sa ifrån en gång. Rejält! Jag skällde ut hen och talade om hur jag upplevde hens sätt mot mig. Men det gjorde inte någon som helst skillnad så jag avslutade det jobbet.
Hur har de det med sig själva och sina egna liv, människor som är på det här sättet, undrar jag? Har de själva andra i sin närhet som som vet hur de borde leva sina liv…? Eller har de alltid gjort helt rätt i i sina liv…?
Allvarligt, talat. Jag tror inte de har en endaste aning om hur de är själva. Det har de aldrig ägnat en tanke, det är inte relevant. De har ju i stället fullt upp med att veta bättre alla andras liv och leverne…
Sedan har vi de där som vissa har valt att kalla narcissister också. Jag har förstått att jag har haft några sådana ganska nära mig genom åren. Dessa har i alla fall några typiska drag som jag hittat hos de jag tänker på.
- De gör aldrig eller väldigt sällan fel själva, det är alltid någon annans fel när det går åt pipsvängen.
- De kan vara hur trevliga som helst och de kan vara raka motsatsen, som Mr Jekyll och Mr Hyde i en och samma person.
- De saknar helt och hållet äkta lyhördhet och medkänsla för andra. Men de kan spela att de har det om det är nyttigt för dem själva.
- De känner sig alltid djupt kränkta när de får personlig kritik, i synnerhet när den är berättigad.
Det finns ett fåtal personer i mitt liv som jag alltid har får en bra magkänsla av och med. Tur att ni finns! Ni är guld värda!
Under alla mina år i grundskolan fanns de där. De som hittade något hos mig som de störde sig på och var tvungna att berätta det för mig. Jag var för tjock, jag pratade göteborgska, jag pratade värmländska, jag hade ”fel” åsikter och/eller inte nog med pengar att köpa de rätta kläderna och/eller åka på de rätta resorna. Ja den där listan kan göras lång på hur det var i skolan, eller skolorna ska jag säga för jag bytte skola några gånger också….
Genom åren i vuxen ålder har de där människorna som stör sig på ett eller annat ofta varit med också. På utbildningar, i jobbsammanhang, i ideella föreningar och i andra gruppsammanhang. Jag minns särskilt en person som en gång sa att jag skrattar för mycket. Det var på en vuxenutbildning när vi skulle ge varandra konstruktiv kritik… Hur skrattar jag mindre än jag gör undrar jag…? Ja ja..
Varför dyker de upp överallt, alla de där som stör sig på mig på ett eller annat sätt? Finns de där för att testa mig undrar jag? Snälla nån, jag fyller ju 60 om två år. Hur länge ska jag i så fall testas i mitt liv…?
Jag är så infernaliskt trött på alla dessa ”jag-vet-bättre-än-dig-hur-du-ska-leva-och-vara-i-ditt-liv-människor”!
JAG vet bäst om mig! Mål och mening för mig i mitt liv går inte ut på att vara en källa för andra att störa sig på faktiskt. Jag försöker bara leva mitt liv.
En annan kategori som jag då och då stött på är narcissister. I dag tycker jag att jag har mått tillräckligt illa över mina relationer till sådana människor genom åren!
Så länge dessa har kunnat använda mig till något som är nyttigt för dem själva i deras liv är de världens gulligaste och bästa. Men när jag har reagerat över något och sagt ifrån, eller (Gud förbjude) kritiserat dem. Då bryter helvetet lös för då slutar jag vara nyttig (idiot).
När en narcissist inte har användning för sina nyttiga (idioter) längre kommer djävulen fram i dem. Det har jag lärt mig den hårda vägen. Det är då de byter från att vara som änglar till att bli både elaka och superegoistiska utan någon som helst medkänsla. I en par sådana relationer har det skurit ner mig i små bitar, kanske lät jag detta hända. Kanske var jag inte stark nog. Men att därefter plocka upp och lappa ihop sig igen så gott det gick är inte roligt och ärren sitter där de sitter.
Nej, ibland brukar jag säga att jag ska fotvandra i Tibet och så är det. Vad jag egentligen känner för är att isolera mig från allt vad grupper av människor heter och sätta mig på en bergstopp, långt från narcissister och alla de där som vet mer om mig än jag vet själv!
Det är inte alltid så lätt att fortsätta försöka vara snäll utan att samtidigt bli dum! Men det är mitt livsval. Jag ser hellre det goda i mina medmänniskor än att leta fel hos dem och vara misstänksam mot dem. Jag är hellre generös när jag kan och jag försöker hjälpa till när jag kan. Hellre det än att vässa armbågarna och klättra över mina medmänniskors lik för att nå mina egna mål först och främst.
Ja, det är mitt livsval och nej, du vet inte vad som är bäst för mig! Det vet jag själv!
Var gärna gullig och rar mot mig om du vill vara min vän bara för att vara min vän och inte för att du har nytta av mig!
