0
0
Jo. Det är så det känns ibland som anställd, längst ner i hierarkin eller ska vi kalla det kostnadsstället? För det är säkert så hemtjänstens verksamhets nedersta nivå ses som, ett kostnadsställe. Vi kostar löner. Vi kostar drivmedel till bilar. Vi kostar arbetskläder. Vi kostar lokaler och allt som hör till och vi ska effektiviseras och vi ska rationaliseras.
Jag blev trött på hur det kändes att vara anställd på den här nivån i Göteborg för över tjugo år sedan och nu börjar det bli ohållbart i Kil.
En person som arbetar med HR var med på en arbetsplatsträff, ett APT, för ett tag sedan. HR står för ”human resources”, det vill säga mänskliga resurser. Det borde som jag ser det betyda att personen arbetar med människor. Men så är inte fallet, det är mer resurser det handlar om. Resurser som går att fördela och dela och flytta runt, bara det blir som allra mest kostnadseffektivt. Att det är MÄNSKLIGA resurser vi pratar om, det vill säga vårdbiträden och undersköterskor vars huvudsakliga uppgift är att ta hand om andra människor, känns ibland som totalt ointressant…
Jo, jag är cynisk och jag är ledsen och jag känner mig kränkt just nu så då faller orden så här. Jag sökte och fick jobb på natten. Det betyder att jag valde och ville jobba på natten, inte annan tid på dygnet.
Idag fick jag veta att det finns planer på att avskaffa nattpatrullen helt i Kil. I ett förslag ska vi som just nu jobbar enbart natt även jobba dag och kväll. Ja, facket, Kommunal alltså, är emot förstås. Hade jag haft som målsättning att arbeta dag och kväll så hade jag sökt jobb dag och kväll.
Men nu vill alltså min arbetsgivare avskaffa nattpatrullen så att vi allihop ska börja jobba treskift i stället. Det är planen om de får som de vill. Visst, de får motstånd, MEN, tänker jag… vi är ju inte människor i deras ögon tydligen, vi som jobbar i nattpatrullen. Vi är inte ”human”, vi är bara ”resources”. Sådana kan man flytta runt hur man vill utan hänsyn till ”människan”! Precis som man kan göra med andra resurser, som till exempel råvaror i en fabrik. Eller hur?
Byt jobb då om du inte är nöjd, tänker du!
Jo det är planen. Sedan innan sommaren, när vi fick veta att det blir indragningar i antal personal på natten så söker jag nytt jobb så mycket jag bara kan. Fram till nu har jag säkert sökt tio till femton jobb sedan i april. Både jobb som jag har både utbildning och erfarenhet till och helt andra jobb som jag tror mig kunna klara ändå. (I mitt nuvarande anställningsavtal står jag som ”outbildat vårdbiträde” vilket är en sanning med modifikation!)
Det där med att söka jobb har ju inte gått så bra tidigare och nu lär det ju inte gå lättare att hitta en anställning. Det hör ju till saken att jag fyller 60 nästa år (!!) och hur ska en tant som jag kunna hitta ett annat jobb? Jag tappar ibland helt tron på att det är möjligt så jag har i praktiken ingen som helst aning om hur jag ska lyckas med det, men jag fortsätter enträget att söka jobb efter jobb efter jobb efter jobb.
Vi får väl se om det överhuvudtaget finns någon någonstans som vill anställa en (relativit välutbildad, och högutbildad) ”gammel kärring” (med väldigt mycket erfarenhet) som mig…?
Jag är kanske inte ens en resurs i arbetsgivarnas ögon när de får min ansökan. De tänker säkert att jag i stället skulle bli en belastning och som sådan blir jag i så fall helt ointressant. Vem vill anställa en belastning…?
Hur kommer det sig att jag slänger ur mig detta undrar du? Jo, enligt alla fördomar om oss som är äldre så ska ju tanter som jag vara;
– analfabeter i IT-världen
– motståndare till allt nytt, till exempel mot det kontantlösa samhället
– vi kan inte köra bil fortare än 70 även på 90-väg
– vi har både starr och höftproblem allihop så vi kan ju inte ens ta oss fram
Mina ansökningar läggs säkert alla gånger åt sidan till förmån för de yngre förmågorna så klart… De som är hippa nog att kunna allt om alla sociala medier och vet hur en dator funkar, de som är pigga nog att aldrig vara sjuka, de som inte är trögtänkta gamla kärringar utan i stället är läraktiga nog och dessutom kan köra bil tio kilometer över hastighetsgränsen och göra tvivelaktiga omkörningar utan att tveka.
