0
0
….och sorgen sitter envist kvar som en klump i halsen. Tårarna lurar fortfarande bakom ögonlocken men de rinner inte lika ofta.
Det är tomt här i huset och det var även tomt när vi tog en tur med Humlan. Hon fattas oss! Så ofantligt mycket. Men beslutet vi tog var det enda rätta. Inget djur förtjänar att lida för att vi människor inte vill släppa taget.
Jag brukar tänka att djuren har den lyxen, att få slippa lidandet som vi människor ofta får gå igenom. I mitt jobb som vårdbiträde möter jag många som önskar att livet kunde ta slut. Som inte längre har något egentligt innehåll kvar i livet eftersom sjukdom och ålderdom tagit möjligheten att verkligen leva ifrån dem. Det enda de har kvar är att existera.
För djuren finns möjligheten att slippa detta. Men för oss människor som älskat dem högt och som blir kvar i livet blir det svårt en tid efter att de har lämnat oss. Så är det!
Älskade lilla vovve så jag saknar dig…
[gt3-gallery id=”4518″]
